Suada Gruda

Nu sticker jag iväg igen i en vecka! kommer ej haa dator så don't worry be happy! Berättar mer när jag kommer tillbaka, stället heter ialfl hydrabad, typ muslimskt samhälle. Suada goes burka. Read me lateer!

puusss!

Alloooo aloooo! (charissas favoritserie). Ja vad har hänt här dååå! det ska jag säga er. Idag och igår hade vi "reiki" nån helaing terapi grejj. jag har betalat pengar för att sova. Ja. sova. Vi har fått tid att slapppnaaa aaav. kunde gjort det gratis hemma, men okej. För all del. Några dagar innan det var jag hemma sjuk, spydde lite hit och dit men det som inte dödar härdar! och nu sitter jag ju här! Har världens bästa roomisar som har tagit hand om mig också! Dagarnaaa innan det var det middag och lite fest för att Indien vann nån vm, em , cm eller vad det är, i cricket. Deras nationalsport. hehe väldigt stort var det ialafall. Och ännu mer innan det ja, det är det som kommer här: För typ en vecka sedan var vi i en liten by ca 2 timmar från mumbai. Meningen var att vi skulle se hur de så kallade "tribal" grupperna levde. Det är alltså Indiens stamfolk. Vi skulle bo en dag hemma hos en familj, 2 och 2. Jag och Amanda bodde hemma hos en familj där det bodde typ 7 personer 3 kycklingar och en höna. De kunde knappt någon engelska så det blev mycket kroppsspråk och leenden. Men det gick, och vi överlevde. Lite synd att inte förstå varandra men bra träning i att hitta sätt att umgås ändå! Jag vaknade dock på natten lite då och då och önskade att det snart var morgon. Förstod inte hur någon kunde sova så som man sov där, bara på golvet. Gjorde asont för sjutton! Men så lever de varje dag och den tanken fick mig att sova och hålla käft. Toalett fanns det också, ute på fältet, man fick välja plats själv. De höll dock på att bygga en riktig, men den användes som diskställe för närvarande:D haha.  Utöver det fick vi gå runt i byn och bland annat se männsikor som gjorde tegelstenar som sedans såldes till större städer för husbygge. Katastrofala arbetssätt. Lite pengar och inga förmåner. plus 40 graders värme som grädden på moset som man säger a la sweden. Alla vet vi om att det finns folk som jobbar under skitförmåner, finns ju bara man tittar runt om i Sverige. Vi har hört om fair-trade märken å bla bla och vet därmed att problemet existerar, men att se det framför ögonen var helt annorlunda. Det får en inte att bara tänka till, utan man får ångest och skäms nästan av att man , eller ialafall jag, vet så lite om vart allt jag köper kommer ifrån. Billigt är bäst och då är vi nöjda medans människor som står bakom produkten får slita arslet av sig.

Ju fler tegelsetanar de hann göra under dagen desto mer pengar fick de, summan överskred dock aldrig 30-36 kr om dagen. Men det kunde bli mindre, så ni kan tänka er hur snabbt de jobbade.

jag blir smygfotad på tåget.

Sen åktes det jeeep

Hittade hungriga katter

Här bodde vi, ser ni den påbörjade toan där utanför. Vi använde dock det fältet som ni ser där bakom huset.

Diska lite vid toahålet...

Såhär bodde vi då. Myspys men dom där kycklingarna skrämde mig fan

Fast vissa sov bredvid de här fulingarna, såå vem vill klaga?

I dessa hämtar kvinnorna vatten

Hemma hos oss bodde en sööötiiis.

Hjälpte till vid tegelstensbygget...ser ni den gravida kvinnan? Ingen mammaledigheter där inte. Jobbar tills dagen de föder och börjar igen när ungen ploppat ut.

Med ca 16 tegelstenar på huvudet, bokstavligt talat, sprang kvinnorna för att stapla upp dem så fort som möjligt. Som sagt, ju fler tegelstenar under dagen desto mer pengar.

Njutbar stämning, bara tystand och solnedgång.

Vi bodde hemma hos den lilla tjejen i grönt. Colina.

Här är ett kort från kvällen då Indien blev mästare i cricket:D

Madde, mandish och jag.

Jag ska berätta en hemlighet. Har inte velat sänka ert humör så har behållt det här för mig själv. Men kära läsare, jag kommer inte bli nästa kenza, blondinbella eller anagina. Jag har bestämt mig. Jag har inte tid att springa till datorn och skriva om mina aktiviteter under dagen. Varken tid eller lust. Ni som bryr er kan ringa till mig, jag berättar gladeligen. Det här är helt och hållet mitt beslut ingen annans. Varför jag kände för att berätta det just idag är för att jag märker att många börjar bli misstänksamma över det är för många dagars mellanrum mellan varje inlägg. Där har ni svaret...jag skriver när jag känner för det helt enkelt. Jag har sagt ifrån mig alla pengar jag blivit erbjuden från stora företag och från blogg.se. Det var dags för er att veta. Hoppas att ni finner hopp i livet trots detta. Detta betyder dock inte slutet så Håll utkik om några timmar framåt eller imorgon då kommer ett inlägg om en vistelse mitt i ingenstans!

min cooola syster som jag älskar och saknar!