Suada Gruda

Nu sticker jag iväg igen i en vecka! kommer ej haa dator så don't worry be happy! Berättar mer när jag kommer tillbaka, stället heter ialfl hydrabad, typ muslimskt samhälle. Suada goes burka. Read me lateer!

puusss!

Alloooo aloooo! (charissas favoritserie). Ja vad har hänt här dååå! det ska jag säga er. Idag och igår hade vi "reiki" nån helaing terapi grejj. jag har betalat pengar för att sova. Ja. sova. Vi har fått tid att slapppnaaa aaav. kunde gjort det gratis hemma, men okej. För all del. Några dagar innan det var jag hemma sjuk, spydde lite hit och dit men det som inte dödar härdar! och nu sitter jag ju här! Har världens bästa roomisar som har tagit hand om mig också! Dagarnaaa innan det var det middag och lite fest för att Indien vann nån vm, em , cm eller vad det är, i cricket. Deras nationalsport. hehe väldigt stort var det ialafall. Och ännu mer innan det ja, det är det som kommer här: För typ en vecka sedan var vi i en liten by ca 2 timmar från mumbai. Meningen var att vi skulle se hur de så kallade "tribal" grupperna levde. Det är alltså Indiens stamfolk. Vi skulle bo en dag hemma hos en familj, 2 och 2. Jag och Amanda bodde hemma hos en familj där det bodde typ 7 personer 3 kycklingar och en höna. De kunde knappt någon engelska så det blev mycket kroppsspråk och leenden. Men det gick, och vi överlevde. Lite synd att inte förstå varandra men bra träning i att hitta sätt att umgås ändå! Jag vaknade dock på natten lite då och då och önskade att det snart var morgon. Förstod inte hur någon kunde sova så som man sov där, bara på golvet. Gjorde asont för sjutton! Men så lever de varje dag och den tanken fick mig att sova och hålla käft. Toalett fanns det också, ute på fältet, man fick välja plats själv. De höll dock på att bygga en riktig, men den användes som diskställe för närvarande:D haha.  Utöver det fick vi gå runt i byn och bland annat se männsikor som gjorde tegelstenar som sedans såldes till större städer för husbygge. Katastrofala arbetssätt. Lite pengar och inga förmåner. plus 40 graders värme som grädden på moset som man säger a la sweden. Alla vet vi om att det finns folk som jobbar under skitförmåner, finns ju bara man tittar runt om i Sverige. Vi har hört om fair-trade märken å bla bla och vet därmed att problemet existerar, men att se det framför ögonen var helt annorlunda. Det får en inte att bara tänka till, utan man får ångest och skäms nästan av att man , eller ialafall jag, vet så lite om vart allt jag köper kommer ifrån. Billigt är bäst och då är vi nöjda medans människor som står bakom produkten får slita arslet av sig.

Ju fler tegelsetanar de hann göra under dagen desto mer pengar fick de, summan överskred dock aldrig 30-36 kr om dagen. Men det kunde bli mindre, så ni kan tänka er hur snabbt de jobbade.

jag blir smygfotad på tåget.

Sen åktes det jeeep

Hittade hungriga katter

Här bodde vi, ser ni den påbörjade toan där utanför. Vi använde dock det fältet som ni ser där bakom huset.

Diska lite vid toahålet...

Såhär bodde vi då. Myspys men dom där kycklingarna skrämde mig fan

Fast vissa sov bredvid de här fulingarna, såå vem vill klaga?

I dessa hämtar kvinnorna vatten

Hemma hos oss bodde en sööötiiis.

Hjälpte till vid tegelstensbygget...ser ni den gravida kvinnan? Ingen mammaledigheter där inte. Jobbar tills dagen de föder och börjar igen när ungen ploppat ut.

Med ca 16 tegelstenar på huvudet, bokstavligt talat, sprang kvinnorna för att stapla upp dem så fort som möjligt. Som sagt, ju fler tegelstenar under dagen desto mer pengar.

Njutbar stämning, bara tystand och solnedgång.

Vi bodde hemma hos den lilla tjejen i grönt. Colina.

Här är ett kort från kvällen då Indien blev mästare i cricket:D

Madde, mandish och jag.

Jag ska berätta en hemlighet. Har inte velat sänka ert humör så har behållt det här för mig själv. Men kära läsare, jag kommer inte bli nästa kenza, blondinbella eller anagina. Jag har bestämt mig. Jag har inte tid att springa till datorn och skriva om mina aktiviteter under dagen. Varken tid eller lust. Ni som bryr er kan ringa till mig, jag berättar gladeligen. Det här är helt och hållet mitt beslut ingen annans. Varför jag kände för att berätta det just idag är för att jag märker att många börjar bli misstänksamma över det är för många dagars mellanrum mellan varje inlägg. Där har ni svaret...jag skriver när jag känner för det helt enkelt. Jag har sagt ifrån mig alla pengar jag blivit erbjuden från stora företag och från blogg.se. Det var dags för er att veta. Hoppas att ni finner hopp i livet trots detta. Detta betyder dock inte slutet så Håll utkik om några timmar framåt eller imorgon då kommer ett inlägg om en vistelse mitt i ingenstans!

min cooola syster som jag älskar och saknar!

Igår var en av de värsta upplevelserna jag haft i Indien. Jag  var ute i red light district, som inte ligger så långt bort från där vi bor. Det är en gata där prostituerade kvinnor håller till och där äckliga män köper sex. Självklart är jag meddveten om att även kvinnor pysslar med sånt här, och att det i vissa länder tom är vanligare med mansprostitution. Allt är vidrigt. Men nu till igår. Meningen med red light district var att vi skulle besöka en skönhetssallong. Salongen hade en modig kvinna startat med syftet att nå ut till kvinnorna i området. Prata med dem och låta dem berätta sin historia medans hon fixade håret och målade naglarna på dem. Skitcool idé. Som verkar funka väldigt bra. Vissa av kvinnorna räddar hon även från det området, efter att ha byggt upp ett förtroende. Hon har även en liten avdelning för barnen som bor i området, så när deras mammor arbetar är dem där. Utanför Sheilas, som kvinnan heter, fönster såg jag kvinnor stå uppradade. upklädda och översminkade väntade de på att någon skulle betala för deras kropp nån halvtimme. ca. 40 kr och uppåt för de "vackra" damerna, och 6-7 kr för de "mindre vackra" . Alla vi 10 som var på besök, fick göra små mindre grupper och gå ut och gå på djävulsgatan med Sheila. Kvinnorna verkade misstänksamma men log när man log mot dem, och de äckliga männen skämdes inte för att stå uppradade och titta. Vi kom in till ett av husen (kvinnorna bor alltså i det här området) som var väldigt litet. Där bodde ca 7 kvinnor, alla verkade vara i 22-25 års åldern. En hade en två årig son. Vi satt och försökte prata bäst vi kunde med tjejerna som inte kunde engelska, och fick fram information som att vissa av de varit där sen 13 års åldern..Sen kommer det in en man och vinkar in en av kvinnorna till det andra rummet i huset. Allt ligger ju dörr till dörr. Han går in där med henne medans vi andra sitter i "vardagsrummet" dricker saft och pratar. Han kommer ut efter en stund och kvinnan sätter sig med oss igen, leendes, fast med ett ombyte av kläder. Jag satt i hemmet där ett sexköp just hade inträffat. Ville spy, gråta, skaffa en pistol och skjuta den vidriga jävlen som just hade varit in dit. Men det finns inte mycket man kan göra i det läget. Många av kvinnorna väljer att vara där då valet är mellan att sälja sex och dö av svält. Andra har blivit lovade arbete, både från delar av Indien, men även nepal och andra ställen runt om och sedan sålts där. Och flera har blivit sålda av sina män, sina kusiner, mostrar, föräldrar...Hur fan kan de göra det tänker man? Det gjorde då fan jag. Men ca 36 000 kr (som summan för en "vacker" tjej är) är en stor summa för en stor andel fattigt folk. Många av tjejerna är inlåsta åratal i bostäderna i området, och får aldrig stå ute på gatan. Det handlar ofast om de som är minderåriga, 12 år och uppåt som blivit tagna från byområderna runt om i Indien. År efter år sitter dem i hemmet och får daligen möta flera män som uttnyttjar deras kroppar. De flesta av kvinnorna där väntar bara på sin död, vilket ibland kan förekomma i tidig ålder då ca 75% av HIV positiva.  Det var så sjukt att se allt hända framför näsan på en. Red light district var inte ett område där män i smyg kom, köpte sitt sex snabbt och drog. Det här var ett eget samhälle där kvinnorna bodde, där pimparna och deras medarbetade strosade runt på gatan och hade koll så att ingen kunde rymma, det fanns små affärer och olika stånd. Och där män sakta promenerade, tittade runt och slutligen valde sitt köp. Det bor 7000 kvinnor i det här området. Sheila har lyckats rädda 8.

Såhär såg det ut. Där nerer ser ni hur kvinorna är uppradade, och byggnaden bakom dem är som ett radhus där de bor och arbetar.

Medans vi väntade på att andra grupper skulle bli färdiga med rundturen fick vi leka i skönhetssalongen.

jag och karolina.

Tudiiilu! Hur mår ni alla? Jag mår bara bra. Idag var vi på en skola som hette Emmanuel public school. Skolan ägs av en familj som efter att ha gått igenom svårigheter och en ekonomisk kris i livet bestämde sig för att hjälpa andra. Pappan i familjen startade skolan, och där går idag 200 barn. Alla som har familjer med taskig ekonomisk bakggrund. Många av barnen är från slummen vars föräldrar inte har råd att skola dem, andra har mammor som arbetar som prostituerade och vars pappor inte är med i bilden.

Men det var en ascool skola, väldigt inspirerande och rik på glädje. Häftigt att en familj jobbade där, älskar familjeföretag, blir en speciell atmosfär. Man gick därifrån med en bra känsla, och en längtan efter barn! Eller iallafall nån timme om dagen...

Dagens plan var att kidnappa denna pojke..

så lektes det..

Tjeniiixen! Imorse kom jag fram till Pune igen. Både tåkigt och skönt. Vi har haft en helt underbar semester! Levt som råttor ibland men jag har ändå mått som en prinsessa. Det har varit en erfarenhet att resa runt utan att riktigt veta destination alltid. Men det har gått förvånansvärt bra. Speciellt eftersom jag rest med de bästa! Fan vad vi har skrattat! Har även sett mina delfiner, fastän det var på håll, åkt båt, buss tåg och moppe- indian style. Träffat på fina människor, asjobbiga försäljare, sett underbar natur. Vi har varit irriterade, trötta, men mest skrattat åt allt sjukt. Som igår på bussen hem till Pune. Vi stannde vid nån plats mitt i natten och jag går in på en sunkig toalett, okej tänker jag vad har man inte sett här. Bättre än vägen ner då vi fick gå på "toa" som var ett öppet fält. Hursomhelst, jag går in, trött som jag är märker jag inget konstigt förens jag låser och ser att det är ett stort hål i toadörren. hahaha. gggrrrrreat. Går dock inte ut, utan ber Amanda stå och täcka hålet. Ibland orkar man inte.

Första stället vi bodde på, kochin-i kerala.

Haft jäkligt härliga frukostar!

Jag och malin- väntar på att delfinerna ska komma.

Såhär låg jag typ hela båthusturen!

Ibland satt jag..

Kom fram till en fantastisk liten by...Bananträd överallt!:)

Varkala...riktigt fin strand! Här bodde vi uppe på en klippa och såg stranden nedanför.

På ballkongen hade vi en liten gunga, sån som ska finnas i mitt framtida hem.

Vilken härligt dag- tralalalalalalal

Det här var första stället vi var på i kerala, kochin. Skulle ta kort på stranden och ser sen att jag tagit kort på en familj också. För vackert:)

Med tjejerna på middag i varkala. (Kerala).

Vad ska man äta...Lite fisk? Eller kanske en haj?

Det blev fisk. Typ varenda dag!

Var med på en liten samling där typ alla backpackers var. Skön stämmning och musik, bland annat en låt om att vara backpacker i Indien. Mycket skratt för man kände verkligen igen sig i allt.

I södra goa var det fuuuullllttt med försäljare och tiggare. Jobbigt att ligga och njuta på stranden när man ser små flickor och pojkar gå runt och arbeta och tigga. Man såg verkligen att de inte riktigt förstod vad dem gjorde.. Istället för att ge pengar köpte jag ett nagellack och målade naglar på dessa två sötisar. Fan vad glada dom blev...

Södra goa

Amanda, Malin och jag.

jag i min fina långklänning

Såhär mysigt bodde vi i södra goa!

Sista middagen på stranden

Hallooo po er alla dar po jorden! jag ar i sjunde himmlen! Mina vanner, min familj, min blivande man, alla som betyder och kommer betyda nogot for mig och ibland vill gora mig glada, ribban ar hog! ni kommer aldrig lyckas gora det lilla extra langre, so ge upp..jag alskar er som ni ar ando. Haha ne, men men min semester ar underbar! . Just nu bor vi i ett hus po stranden for 50 spann per person, inte illa. Har aven okt husbot, kort husbot, okt indienbuss i 16 timmar (kuul..not)...osv
bilder kommer nar jag kommer hem till pune igen!

Trots min underbara semester tanker jag och saknar er alla dar hemma!!<3<3 Puss po er!

Hej kära små fågelungar! Ikväll åker jag! Kl 20.00 tar vi bussen ner till Goa, kanske vilar någon natt där och sedan åker vidare till Kerala! (Förhoppningsvis med några finfina stop på vägen). Jag hoppas kunna hålla er uppdaterade! Jag har betsämt att jag på denna resa ska få bada med delfiner...okej ialafall se dem i det öppna havet. Men man ska sikta mot stjärnorna..:D

Ska bada och sola för er snögubbar där hemma också!:)

Nu är det inte mycket som händer dagarna innan semestern..Ja justja kanske ni inte vet om? Ja, nu på fredag mina damer och herrar har jag semeser i Indien. I 2 veckor! Äntligen lite sol och bad! Och alla ni som skrattar åt min blekhet, passa på att skratta för snart kommer jag solstekt.

Igår var vi iallafall på bio, såg True Grith, riktigt bra faktiskt. Lite sådär småsorlig i slutet, så man var lite rörd, lamporna tänds och slutmusiken spelas...precis då står en Indier med en dammsugare på ryggen och suger upp all popcorn och smuts. hahaha. Mannen låt oss gråta färdigt...

Fick in lite fler bilder från min roomies kamera från mumbai resan, och eftersom att ni alla är lite småkära i mig så kommer dem här..

Uppe vid elaphant caves

jag och kia hittade äppelpaj! :) wiie

Det är både kul och jobbigt att handla här. Kollar man på ett plagg kommer de med 1000 till å bah AANDDD THIIIIIIS AND THIIISS, OO MADAME LOOK AT THIIS! det är bara att skratta:)

jag å Amanda, som för övrigt är min resepartner:)

Mamma kommer nog ringa mig efter den här bilden..Seida Gruda <3 granatäpplen

Eftersom att det här är Indien, kan man inte ens köpa glass utan att männsiskor vill ta kort med en. Så efter att ha ätit upp min glass fick jag ställa mig bakom disken och fotas:)

Så åkte vi båt till "elephant caves". Var då inga elefanter där, men det var grottot med skulpturer gjorda från grottorna.

Satt vid kanten av båten, med musik i öronen och med denna utsikt. Behöver jag säga hur det kändes? Okej då: Lycka, harmoni och inre glädje.

Solen brände så jag köpte mig en finfin hatt! :Phaha

Såhär såg det ut inne i grottorna.

Fick se massa apor som sprang runt fritt på ön. Här är en vacker bild på en apmamma och hennes bebis som hon håller hårt.

Några på toaletttaket.

Ser ni hur en gömmer sig där i buskarna...trodde inte jag skulle se honom psshh..

Fin jag är<3

Skippade hatten på kvällen..

I ett köpcenter. Lite skönt att slippa indiks mat för en dag.

Vi besökte även en moské. Väldigt olikt moskér jag är van vid. Var mest som ett vanligt buddiskiskt tempel. Just den dagen hade Imamen där dött och där stod vi samlade runt hans kista...skumt men intressant att se skillnaderna. Hela området var ett muslimkt område och vägen till moskén var hemsk att gå på. Mycket fattigdom, människor som satt och tiggde, vissa gick till smutsen som ni ser på sidan om vägen och samlade allt som kunde användas.

Jag och mina muslimska systrar och bror:P

Såg en demonstration utanför vårt boende i Mumbai. En stark bild på en ung man demonstrerar. Jag tog kort och googlade sen vad det handlade om eftersom att ingen kunde förklara. Det här var vad som stod:

In Bahrain*, the Monarchy imprisons and tortures those who speak out for people’s rights and against injustice. As you read this email there are human rights activists, bloggers, political figures, people with disabilities and children in Bahraini prisons being subjected to torture. There are currently 514 political prisoners in Bahrain, 116 of them are children. While our brothers, fathers and sons scream in their prison cells, we feel helpless.

In recent events we heard some of these prisoners speak in court:

“They threatened to rape my wife, daughters and sister, and every night I heard the screams of others being tortured.”

“They warned me last night not to mention in court today any of the torture acts that I was subjected to, such as being stripped naked and sexually assaulted”

Så jäkla sjuk värld. Och jag tänkte när jag läste och såg demonstrationen att det är så lite vi vet av allt som händer i världen.

länken: http://bahrainrights.org/torture

Sedan besökte vi slummen där delar av slumdog millionaire har spelats in! Slummen var verkligen inte det jag förväntade mig, visst var det smutsigt och fanns massa sjukdomar men de visade en sida som jag inte kände till. Här arbetade människor hårt, det var inte typ av fattigdom så att de dog av svält. Vissa hade det tom bra ställt med valde ändå att bo där.  Det var ett självförsöjande samhälle med egna skolor för barnen där både muslimer och hinduer delade sitt liv. Dock tjänade de flesta arbetarna ca 16 kr efter ett 10 timmars arbetspass, och på slummens 4.7 gånger 4.7 kvadratkilometer bodde ca 2 miljoner människor.

Mumbais taxi

Sist men inte minst Grattis till min pappa som fyllde år igår <3 Srecno!

Min dator har stått och samlat damm i min älskade lägenhet i Pune. Tänk att den skulle komma och kännas som ens hem och man skulle sakna att komma "hem". Vi människor är allt roliga, allt som känns bekvämt, blir ett ställe man vill tillbakla till. Vare sig det gäller en stad, ett hus, en person, ett beteende eller känsla. aja..

Själv har jag då varit på vift i Mumbai. Ska inte berätta om allt som hänt, då en 10 dagars story kan bli minst 10 sidor. Pallar ni läsa det? Hade inte jag gjort ialafall. Så istället så blir det bildbomb med lite kommentarer under.

Vi landade på "tip top plaza". Äntilgen skulle vi få sova i sängar! Det blev mycket roomservice här kan jag lova.

Träffade på 3 underbara hundvalpar utanför hotellet!

Jag är asnöjd i min hotellsäng.

Inte lika glad när vi kom till mentalsjukhuset. Fastän de kanske tom. hade de bättre än våra sjuka i  Sverige som mest får se fyra vita väggar medans dem här fick vara ute på gården största delen av dagen. Men det var jobbigt att se att folk levde såhär och att vissa hade varit här mer än 20 år. Fick även se en elchock som utfördes på en kvinna. Där brast det.

På nedervåningen ser man några personer. Det var jobbigt att se, som att de satt i burar.

Fick betställa min egna glass. 2 skopor chokladglass och massa inehåll tog jag, kex, nötter..ja vettefan vad mer. Som blanades och sattes i en strut.

Nee..nu orkar jag inte ladda upp fler bilder. Det kommer senare, just nu går det för segt och jag är hungrig.

Eftersom jag inte varit inne på internet ett tag har jag heller inte grattat min mamma här på bloggen.

Grattis i efterskott älskade mamma, dina år reflekteras bara genom din visdom.

Förutom massa andra skillnader jag har märkt med sverige och Indien så är finns en skillnad jag gärna vill skriva ett helt inlägg om. Häng med nu.

Det handlar om promenad. En helt vanlig promenad. Sådana skogspromenader som vissa hatar och andra, älskar. Jag älskar promenader och kommer nu jämföra promenaderna i Sverige och i Indien, självklart baserade på mina egna upplevelser.

Promenad Sverige: Efter att funderat en lång stund på om du verkligen kommer orka ta dig ut. Jag menar det är ju ändå kallt. och när det inte är kallt då är det ju ändå en våldtäktsstad. Men när du väl har betstämt dig så är det på med promenadskorna och träningskläderna. Du kanske ibland försöker få med dig någon men det är ju väldigt skönt att gå själv. Orka vara översocial, på med mp3n och stick. Då är man ute, har gärna koll på tiden så man vet exakt hur länge man har varit duktig. Du tar alltid den sträckan du brukar gå, om du inte har planerat något annat. Då går du där, i skogen, snabb takt så länge du orkar. Du möter max 4 människor på vägen. Ofta går de också själva, ibland med sin hund. Ni har ingen ögonkontakt. Helst kollar nån av er upp i trädet. Sen kommer du hem, exakt den tiden du hade planerat.

Promenad Indien: Det finns inte tid att tänka i Indien. Antingen går du tidigt på morgonen, eller på eftermiddagen en viss tid då solen är nere så det inte är för varmt, men inte sent så att det blir mörkt. Du har oftast någon med dig, du bor ju ändå med 19 pers. och även om du inte gjorde, här ska vara social 24/7. När man går igenom skogen hinner man inte långt. I skogen, finns det  exakt 4 gummor som står och vattnar en planta. ( Indier är för övrigt inte kostnadseffektiva). Dom ropar "helllooooooooo" och vinkar dit en. Man vinkar tillbaka och går dit. Dom pratar indiska fastän man 100 grr säger "onlyy english" . De pratar med händerna och vill att man ska vattna blomman och ta kort på dom. Då gör man det. Skrattar med gummorna och tänker fan vilket härligt land. Man går vidare. Kommer till kalkbrottet, ojj vad vackert. Turister som vi är, har vi självklart med kameran  och fotar. Mitt i allt ser man en påfågel. Blir helt exalterad, stannar och fotar återigen. Sedan kommer det ett gäng snorungar, typ 15 st och skriker HELLOOOOOOOOO även dem. stannar och vill fråga om namn.  Man säger sitt namn, och tänker ojj vad söta, tills de blir otrevliga. Då går man vidare. Nu kommer man till slummen helt plötslig. Där står även en polis. Även han ropar och vill att man ska ta ett kort på honom.  Jaha, då tar man det jävla kortet, visar honom och hör han säga jättestolt "aahhhh very nice". Sedan går man genom slummen, blir utstirrad, och tänker att beiga thights kanske inte var så bra att gå i , fastän man hade en lång tunika på. Ser ut som bara ben tydligen. Och så äntligen är man hemma. Efter ca 2 timmar.

Vilken skogspromenad föredrar ni?

En av gummorna i skogen.

Så skulle jag vattna...

Kalkbrottet

Polisen som älskade kameran..

Lilla jag på en organisation.

Tjuuululuuu på er alla!!

Alltså, det är så svårt att förklara allt som händer här. Man ser något nytt, konstigt, fint, stört...HELA tiden. Idag på morgonen åkte vi iväg till en pool, på vägen ser jag kameler, en folksamling som vi först trodde var en demonstration innan vi såg att det var en begravning och folk bar den döde på en bår, tiggare i massor, en vespa där en man kör, en kvinna sitter där bak och håller i....meningen borde sluta med sig. Håller i sig. Men nej..hon håller i en bebis! Allt ifrån intressanta, till hjärtskärrande syner på en halvtimme, medan man själv sitter och håller ett hårt grepp i en riksha som tar sig förbi alla bilar, bussar, hundar och kameler . Sen kommer man till poolen och ska slappna av? Sjuk process. Indien är verkligen ett land där allt händer....på en gång!

Igår på bion hittade vi lösviktsgodis!

Pooleen

Vilken härlig morgon och dag. Våra nya indiska vänner, som har varit våra guider i en vecka nu, är fantastiska. Idag hade vi ett kulturuppträdande. Vi svenskar gick igenom årstiderna och vilka högtider som firas vid vilken årstid. Efter att vi i våra vanliga kläder sjöng lucia, och visade bilder på svenska flaggan hade indierna tagit dit ett band. De hade på sig sina traditionella kläder, dansade och spelade teater. Om vårat efter det kändes fånigt? NEEEJ dåå! Blev helt rörd av deras uppträdande, speciellt av bandet som spelade så fina låtar. Innan det var det en föreläsning om makten varje individ har. Makten Att förverkliga sina tankar och drömmar, och inte stanna vid att drömma. " Imagination is not result" sa han. Föreläsaren pratade också om att man inte behöver bekräftelse i allt för att veta att man är bra på något, utan att man ska " see, judge, and review yourself". Det innebär inte att man inte ska ta råd från andra, men det finns olika definistioner på "ojj det där var inte så bra". Det som är inte är bra i en persons ögon kanske är bra i någon annans ögon. Och att det är ens egen definition som i slutändan är den viktigaste. Okej nu kommer nån och tänka ja meen om man tänker att man är bra om man spottar på kungen betyder det att man ska fortsätta med det. Sådana tröga människor kan vända sig till nån annan blogg! Skojar bara, alla ni 20 unika läsare, tröga eller inte stanna kvar!:)

You judge yourself är dagens citat, men jag lägger till att man måste vara självmedveten för att kunna göra det annars blir det pannkaka och du blir förmodligen en dryg jävel.

Igår var jag på en skola för hörselskadade barn. Jättefin skola. Men det var lite förvirrande att de inte hade en "teckenspråksbok" alltså ett allmänt alfabete på teckenspråk som alla använder. Men de använder sig mer av läppläsing och inte så mycket av teckenspråk i sig. Jätteintressant iallafall!

Nu sticker jag iväg på bio! Indisk bio,spännande!

Barnen på skolan! och mitt huvud!

Jag berättar på största allvar om en av våra årstider (okt-dec) och bland annat historien om lucia för de Indiska studenterna

De indiska studenterna i sina bröllops-kläder!

 

ja, vad har jag haft för fuffens för mig idag dååå? Fuffens? asså vem fan kom på det ordet? haha fuffens, det går inte ens att dela på så att det blir logiskt, som tansborste- tand och borste. ja logiskt. fuffens? fuff och ens?

Imorse var jag riktigt duktig så jag och en av mina kollegor gick på en morgonpromenad uppe i ett berg här i närheten. Kul att gå när jag hela tiden hoppar och tror att jag hör ormar i gräset. Men det var riktigt skönt och vi hitta riktig fin promenadstig som ledde oss till den finaste utsikten. Lik kalkbrottet i örebro. Men inget slår känslan av örebros kalkbrott <3

Sedan var det en tripp till SOS barnbyar här i Pune. Det är ett litet område som är riktigt fint! Som en liten by, med mycket grönska. Där fanns totalt 20 hus med 10 barn i varje och en "mamma". Barnen som kommer dit är hemlösa, och den mamman de får är antingen en änka, som förlorat både man och barn eller en kvinna med svårigheter. Hon  får ta hand om 10 barn på alla sätt så som en mamma gör. Barnen måste vara under 8 år för att bli mottagna och killarna får endast stanna tills de är 14. Tjejerna får stanna tills de har integrerats i samhället och känner att de kan klara sig själva. på organisationen försöker de även hitta en man åt tjejerna när de fyllt 18 år. Detta genom att killar ansöker om att få träffa en tjej där, de får träffas och kolla upp om killen är en bra kille om han kan försörja tjejen Det var jättekul att vara där, vi gav barnen leksaker och spelade fotboll med dem. Återigen gav jag bort min kamera så att de kunde ta kort, vilket de verkligen älskar! Men det går inte att få bort tanken om vad dessa barn varit med om. Hur det är att sättas i ett hem med nya syskon och en ny mamma. Hur det är för killarna att vara där från 8 år eller yngre och sedan måste lämna sitt hem när de är 14. Men det viktiga är att tänka att de faktiskt får ett hem, att utan organisationen så hade det bott på gatan och varit med om saker man inte ens vill tänka på. Kanske hade de idag inte ens levt pga av svält eller andra missöden. Medan de nu istället får tak över huvuden, en utbildning och närhet.

Här kommer de springades!:)

jag med mina ali-baba byxor

jag sa till henne vi gör fula miner, men hon lura mig.

Gullungeen!

Fotbollsproffset!

Idag var jag omringad av glada änglar! Det var en organisation där HIV/AIDS smittade barn bodde och pluggade. De hade allt inom ett litet område, även ett eget litet sjukhus. De var som alla andra barn, glada nyfikna och jävliga!:) Alla egenskaper förutom missödet att de hade drabbats av HIV. Det var en fantastisk, icke-statlig organisation. Dessa barn var hemlösa, föräldrar som förmodligen dött av AIDS och med släktingar som antigen inte ville ha dem eller så hade de inga släktingar alls. Varför barnen inte gick på vanlig skola var nånting jag undrade, svaret var att de inte blev mottagna. Kunskapen om HIV och AIDS är fortfarande så låg, att människor är rädda för att bli smittade. Så de får istället isolera sig och göra allt inom ett begränsat område.  Hur ironiskt är inte det, i ett land där miljontals människor lider av sjukdomen kan man tro att kunskapen borde vara högre. Samtidigt är det är just kunskapsbristen som gör att så många har den. Vilken jävlig cirkel.

Ett av flickornas rum.

De fick låna min kamera så alla bilder som kommer har barnen tagit!

Sen hade jag en svenska lektion som dem var helt exalterade över!:)

Eller svenska och svenska, men anpassad svenska;)