Suada Gruda

Idag var jag omringad av glada änglar! Det var en organisation där HIV/AIDS smittade barn bodde och pluggade. De hade allt inom ett litet område, även ett eget litet sjukhus. De var som alla andra barn, glada nyfikna och jävliga!:) Alla egenskaper förutom missödet att de hade drabbats av HIV. Det var en fantastisk, icke-statlig organisation. Dessa barn var hemlösa, föräldrar som förmodligen dött av AIDS och med släktingar som antigen inte ville ha dem eller så hade de inga släktingar alls. Varför barnen inte gick på vanlig skola var nånting jag undrade, svaret var att de inte blev mottagna. Kunskapen om HIV och AIDS är fortfarande så låg, att människor är rädda för att bli smittade. Så de får istället isolera sig och göra allt inom ett begränsat område.  Hur ironiskt är inte det, i ett land där miljontals människor lider av sjukdomen kan man tro att kunskapen borde vara högre. Samtidigt är det är just kunskapsbristen som gör att så många har den. Vilken jävlig cirkel.

Ett av flickornas rum.

De fick låna min kamera så alla bilder som kommer har barnen tagit!

Sen hade jag en svenska lektion som dem var helt exalterade över!:)

Eller svenska och svenska, men anpassad svenska;)